Tidigare åldermän i Västgöta gille
Major Alfred Wästfelt, initiativtagare (75 år gammal) och Gillets förste Ålderman 1890-1899.
Han var officersson och född i Varnhem. Beskrivs av bröder som en ”ärans man, ädel i sitt tänkesätt, försynt till sitt väsen och ridderlig till hela sin läggning”.
Landshövding Robert Dickson, ÅM 1899 fram t.o.m 1902 då han blev överståthållare. Från Göteborg. Hedersledamot
Robert Dickson, född 27 november 1843 i Göteborg, död 14 april 1924 i Stockholm, var en svensk ämbetsman och politiker, son till Charles Dickson. Gift den 5 juni 1875 i Kristianstad med Sigrid Adelaide Amalia Maria Sparre af Rossvik, född 23 jan. 1853 i Malmö, död 25 febr. 1928 i Stockholm, dotter til kammarherren Gabriel Gerhard Sigge Sparre af Rossvik och Adelaide Virginia Peyron.
Student i Uppsala 1860 och avlade examen till rättegångsverken i april 1865, auskultant i Göta hovrätt 18 dec. samma år, e.o. notarie där 15 jan. 1866; och utsedd till vice häradshövding 20 dec.1869 hade 1870–1878 förordnanden i Skånska hovrätten, där han befordrades till assessor 1880. Han blev 1878 tillförordnad och 1883 ordinarie revisionssekreterare samt kallades samma år till expeditionschef i finansdepartementet. Han skötte 1888 ett förordnande såsom landshövding i Örebro län, utnämndes samma år till landshövding i Jönköpings län och förflyttades 1892 till landshövdingestolen i Malmöhus län.
Han representerade i riksdagens första kammare Jönköpings läns valkrets 1891–1894 och Malmö stads valkrets 1895–1903 samt var 1891–1894 och 1896 ordförande i ett av kammarens tillfälliga utskott och 1895 i ett särskilt utskott för arbetarförsäkringsfrågor. Han politiska åskådning anses ha varit ytterst konservativ. Vid industri- och lantbruksutställningarna i Malmö 1896 var han styrelsens ordförande.
Ordförande i styrelsen för lantbruksinstitutet vid Alnarp 1894—1902; v. ordf. i direktionen över Göta kanalverk 1912.
År 1902 blev Robert Dickson överståthållare i Stockholm, ett ämbete som han tog avsked från 1911. På grund av en lagändring 1904 minskade detta ämbetes åligganden väsentligt eftersom överståthållaren då upphörde att vara stadsfullmäktiges självskrivne ordförande.
Robert Dickson har publicerat Malmöhus län år 1800 (1914) och utgav 1920 sina memoarer med titeln Minnen.
Källa: mestadels Wikipedia
Juristprofessor i Lund Gustaf Knut Hamilton, tillika Inspektor för Västgöta Nation. ÅM 1902-1908. Hembygd Österplana. Hedersledamot 1908
Gustaf Knut Hamilton, född den 29 november 1831 på Hönsäter i Skaraborgs län, död den 14 april 1913 i Djursholm, var en svensk greve och universitetslärare.
Gustaf Hamilton tillhörde den grevliga ätten Hamilton med nummer 86 på svenska Riddarhuset. Han var son till godsägaren och vice häradshövdingen Hugo David Hamilton. Hamilton blev 1848 student i Uppsala, 1855 juris utriusque kandidat, 1858 docent i juridik och nationalekonomi i Uppsala, 1859 adjunkt i nationalekonomi, folkrätt samt svensk stats- och specialrätt där, 1862 professor i administrativrätt och nationalekonomi vid Lunds universitet (från och med 1900 omfattade professuren endast ämnet speciell privaträtt). År 1903 erhöll han avsked.
År 1868 kreerades Hamilton till juris hedersdoktor vid Lunds universitet. Han var ledamot av kommittén för universitetsstatuternas revision (1874) och deltog som kommitterad i utarbetandet av förslag till ny växellagstiftning för de tre nordiska rikena (1877). 1866–1870 redigerade han Nordisk tidskrift för politik, ekonomi och litteratur, och utgav bland annat Om politiska ekonomiens utveckling och begrepp (1858), Om ägofrid efter svensk lag (1859), Om penningar och kredit (1861), Om arbetsklassen och arbetareföreningar (1865) och Öfversigt af statsinkomsternas olika slag (1873).
Hamilton gifte sig 1 augusti 1858 med Hedvig Maria Stiernstedt (1834–1914), dotter av kaptenen Johan Vilhelm Stiernstedt och Sofia Christina Uggla. De fick tillsammans barnen kommendören Wilhelm Hamilton (1859–1919), Gustaf David Hamilton (1861–1861), Gustaf Malkolm Hamilton (1862–1868), generalmajoren Carl Hamilton (1865–1926), Eva Christina Hedvig Hamilton (1867–1869), konstnären Hedvig Hamilton (1870–1949), kontorschefen Malkolm Björn Hamilton (1872–1918), häradshövdingen Hugo Hamilton (1874–1952) och Elin Beatrice Hamilton som var gift med Gustaf Sigurd Wickbom.
Gustaf Hamilton var brorson till ämbetsmannen och memoarförfattaren Gustaf Wathier Hamilton, bror till Malcolm Hamilton och farbror till Hugo Hamilton.
Gustaf Hamilton är begravd på Djursholms begravningsplats.
Källa: mestadels Wikipedia
Professor (språkvetenskap) Fredrik Amadeus Wulff, tillika inspektor vid Västgöta Nation . ÅM 1908-1920. Hedersledamot. Hembygd Göteborg.
Fredrik Amadeus Wulff, född 11 februari 1845 i Göteborg, död 31 december 1930 i Lund, var en svensk romanist, fonetiker och språkforskare.
Wulff blev student vid Lunds universitet 1866, filosofie doktor 1874 och docent i franska 1875. Han utnämndes 1879 till lektor i franska och engelska vid Katedralskolan i Lund, men lämnade redan 1882 denna plats för att odelat ägna sig åt rent vetenskapliga sysselsättningar. 1888 blev han den förste innehavaren av den då vid Lunds universitet nyinrättade extra ordinarie professuren i de romanska språken, som förut varit förenade med de germanska under en för båda dessa språkgrupper gemensam lärostol. 1901 blev han ordinarie professor. Efter uppnådd pensionsålder avgick Wulff från sin professur 1910. År 1912 blev han ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg. Wulff blev hedersledamot vid Hallands nation 1928, samma år som nationen grundades.
Som vetenskaplig författare utvecklade Wulff en resultatrik verksamhet. Bibliografin över hans skrifter, utgiven på hans 75-årsdag av Bengt Wulff, upptar 107 nummer. Många av hans verk är emellertid utgivna i samarbete med andra, särskilt hans arbeten i svensk språkvetenskap i förening med Ivar Adolf Lyttkens. Wulffs gradualavhandling var en jämförande studie i fornnordiska och franska sagor, ett ämne vartill han sedan återkom och som ledde honom till utgivning av åtskilliga franska texter. Men snart kom Wulff in på det område där han uträttat sitt mest kända verk, fonetikens. Där har han publicerat ett stort antal mycket värdefulla arbeten, såväl beträffande de romanska språken som i synnerhet svenskan. Att nämna är särskilt de på en rik materialsamling och noggranna iakttagelser grundade arbetena Svenska språkets ljudlära och beteckningslära (1885), Svensk uttalsordbok (1889), Svensk ordlista (1911), Metodiska ljudövningar (1911), Ordskatt och ljud-förråd i svenska språket (1916), alla tillsammans med Lyttkens. Från fonetiken och accentförhållandena fördes Wulff in på versläran och frågan om versens rytmicitet. Där har han likaledes författat flera arbeten vilka för de romanska språkens, i synnerhet franskans, vidkommande uppställer regler, som på den tiden stod under debatt.
Den mest populära sidan av Wulffs författarverksamhet torde vara hans arbeten om italienska skalder. Efter att ha gett ut en översättning av Dantes I livets vår (jämte andra lyriska dikter med italiensk text, 1897), belönad med Letterstedtska översättningspriset och Svenska akademiens kungliga pris, och efter översättningar och specialstudier över Petrarca utgav Wulff En svensk Petrarca-bok (2 band, 1905, 1907), vari översättningar är inströdda, samt senare (1913) Ur Giacomo Leopardis lif och diktning. På den romanska filologins område är ytterligare att nämna en edition av den spanske skalden Juan de la Cueva och arbeten i fransk syntax. Dessa romanistiska arbeten förbereddes till stor del genom talrika och omfattande utländska resor.
Wulff ligger begravd på Östra kyrkogården i Lund.
Källa: mestadels Wikipedia
Överingenjör fil dr. Ivar Swedberg var ÅM 1920-1940, hedersledamot 1940.
Under 20-år ”reslig och rakryggad med osviklig grandezza och pondus” i sin roll som ÅM enligt dåvarande arkivare, Museiintendent, Fil dr. Ernst Fischer. Hembygd Göteborg.
Johan Fritiof Ivar Svedberg, född 31 oktober 1866 i Göteborg, död 9 december 1949, var en svensk ingenjör och industriman.
Efter avgångsexamen vid Chalmers tekniska läroanstalt 1886 tjänstgjorde Svedberg som ritare vid Göteborgs Mekaniska Verkstad och begav sig 1887 till USA, där han innehade anställning som konstruktör vid S.A. Woods Machine Company i Boston, Massachusetts, The Pond Machine Tool Company och Niles Tool Works i Hamilton, Ohio.
År 1890 anställdes Svedberg som biträdande gruvingenjör vid Billesholm, blev 1893 gruvföreståndare där samt 1895 chefsingenjör vid samtliga Billesholm-Bjuvs AB:s verk vid Billesholm och Bjuv. Åren 1902–28 var han överingenjör vid Höganäs-Billesholms AB:s, Skromberga bolags samt Skånska Kolbrytnings AB:s samtliga gruvanläggningar i Höganäs, Billesholm, Bjuv, Skromberga, Hyllinge, Stabbarp och andra ställen i Skåne.
Förutom det banbrytande och framgångsrika arbete, som Svedberg utförde till fromma för den svenska stenkolsdriften, utförde han bland annat omfattande arbeten för LKAB samt ett flertal utredningar för gruvor i Sverige och Ryssland. År 1895 konstruerade han Salomon August Andrées ballonghus vid Spetsbergen.
Svedberg innehade en mängd förtroendeuppdrag; han var bland annat styrelseledamot i Skånska Kolbrytnings AB från dess bildande 1898, flerårig styrelseledamot och 1914–16 vice ordförande i Svenska Teknologföreningen, ordförande i Tekniska föreningen i Helsingborg 1906–10 och i Skånska Ingenjörsklubben 1912, sekreterare i länets kommitté för Baltiska utställningen 1914, svensk vice president vid Baltiska ingenjörskongressen 1914, vars initiativtagare han var, fullmäktig i Svenska pansarbåtsföreningen samt var 1910–18 ledamot av Malmöhus läns landsting. Han valdes av detta 1914 till ledamot av Första kammaren, men avsade sig uppdraget.
Svedberg publicerade ett stort antal tidskriftsuppsatser och föredrag i tekniska och sociala ämnen. Han blev 1918 filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet, samma år ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund och 1920 ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien.
Källa: mestadels Wikipedia
Professor i klassiska språk, Claes Lindskog som med ”humor och ibland en underfundig ironi framträdde hans pondus i tal och uppträdande” var Ålderman 1942-1946 och senare hedersledamot. Hedersledamot.
Claes Lindskog, född den 15 juni 1870 i Göteborg, död den 21 april 1954 i Malmö, var en svensk språkvetare, politiker och tidningsman. Han var svensk ecklesiastikminister 1928-1930. Han var bror till Jonas Lindskog.
Från början var det meningen att Lindskog skulle utbilda sig till präst, men under sina studier kom han att fascineras av de klassiska språken och hans bana kom istället att bli språkvetenskapsmannens. Han blev filosofie kandidat vid Lunds universitet 1890 och filosofie licentiat 1895. Sistnämnda år disputerade han även och blev docent i det latinska språket och litteraturen. Han promoverades till filosofie doktor 1897 och tillträdde en tjänst som professor i klassiska språk i Lund 1901. Åren 1906–1935 var han professor i grekiska språket och litteraturen vid samma universitet. Han var främst intresserad av de grekiska författarna, och då främst Plutarchos, Euripides, Herodotos och Platon. 1908–1911 var Lindskog även ordförande för Akademiska Föreningen.
Redan i sin gradualavhandling ”De enuntiatis apud Plautum et Terentium condicionalibus” och flera därpå följande skrifter dokumenterade han sig som en skicklig analytiker av den äldre latiniteten och gav i den brett anlagda Studien zum antiken Drama (1897) åtskilliga bidrag som vittnade om stor kännedom om den antika tragedin. Sin största vetenskapliga insats gjorde Lindskog som utgivare av en kritisk upplaga av Plutarchos Biografier (1906 och 1914-). Han översatte även Herodotos och Platons skrifter (2 band, 1920 respektive 6 band, 1920-26) och författade flera populärvetenskapliga skrifter och avhandlingar, bland annat en litteraräranalytisk essay, Sofokles och Ibsen (1917), Grekiska kvinnogestalter (1921), Grekiska hjältar och ideal (1925), Antiken (1928) samt Euripides (1928).[8]
Ursprungligen radikal drevs Lindskog som försvarsvän åt höger i samband med försvarsstriden 1914 och kom att representera högern i riksdagens andra kammare 1922–1940. Lindskog ansågs allmänt tillhöra de slagkraftigaste och mest stridsglada riksdagsmännen i början av sin tid i riksdagen men kom i slutet att ha tappat sin forna glöd. Efter den överraskande valsegern 1928 utnämndes han till statsråd och chef för Ecklesiastikdepartementet, vilket han var till 1930.
1921 efterträdde Lindskog Knut Kjellberg som ordförande hos Folkbildningssakkunniga. På kungligt uppdrag utarbetade han 1923 ett betänkande angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Han var ordförande i Andra särskilda utskottet angående det högre skolväsendets omorganisation vid 1927 års riksdag, då det beslut i skolfrågan fattades, som kom att ligga till grund för 1928 års läroverksstadga.
Efter sin pensionering från professuren 1935 blev Lindskog chefredaktör för Sydsvenska Dagbladet Snällposten fram till 1946. Claes Lindskog ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund.
Lindskog var far till borgmästaren i Varberg Axel Lindskog, bankdirektören Claes Lindskog och redaktören Gösta Lindskog, med flera barn. Han var vidare bror till kyrkoherden Jonas Lindskog.
Utmärkelser
- Kommendör av första klass av Nordstjärneorden
- Storkorset av lettiska Tre Stjärnors orden
- Ungerska förtjänstkorset
- Storofficer av franska Hederslegionen
Källa: mestadels Wikipedia
Godsägare Anders Bergengren. Vänsällhet, ”vältaligt och utan överord” präglade Anders B Åldersmannaskap 1947-1950. Hedersledamot 1950.
Anders V Bergengren, godsägare, Malmö. Född i Svenljunga 18860406 av fabrikör Axel B och Ida Jönsson.
Gift med Edith Taffaré-Pascou (f. 1896)
Kansliexamen från Uppsala 1908, Handelshögskola 1909.
Före detta ägare av Hjularöds gods i Skåne, Ekenäs gods I Västergötland samt Johannesbergs gods i Uppland.
Bland tidigare uppdrag: ledamot i Svenska Handelsbankens centralstyrelse, styrelseordförande Svenska Handelsbanken Malmö, Stockholms Benmjölsfabrik AB, AB Stidsvigs & Helsingborgs lamfabriker, Nykvarns pappersbruk AB, Laxå pappersbruk ABAB Hörby bruk, Lyckeåborgs bruk AB, Minebergs AB, AB Nimoverken, AB Lomma tegelfabrik, Bäckebo industri AB, AB Terra.
Hedersledamot Västgöta gille i Malmö, Stiftare och fd styrelseledamot i Travellers Club, Malmö
Utmärkelser
- Nordstjärneorden
- Vasaorden
- Johanniterorden
Källa: Projekt Runeberg, Vem är vem i Skåne 1966
Museiintendent , fil dr. Ernst Fischer. Hembygd Hovby. Ålderman 1951-1961. Hedersledamot.
Ernst Felix Fischer, född 14 januari 1890 i Hovby socken, Skaraborgs län, död 9 juni 1980 i Möllevångens församling, Malmö,[6] var en svensk konsthistoriker och museiman.
Fischer, som var son till majoren Ernst Fischer och Charlotte Fett, blev filosofie kandidat i Uppsala 1912, filosofie licentiat i Stockholm 1914 och filosofie doktor vid Göteborgs högskola 1918 på en avhandling om Västergötlands romanska stenkonst.
Fischer blev amanuens vid de kungliga konstsamlingarna 1912, vid Röhsska konstslöjdmuseet 1914 och var intendent vid Malmö museums konst- och kulturhistoriska samling samt styresman 1923–1955. Han var även anställd vid Jubileumsutställningens i Göteborg historiska utskott 1916. För Skara museum organiserade han samlingen och ritade museets utställningsinredning 1917–1918.
Fischer utförde en rad konsttopografiska undersökningar, särskilt i Västergötland. Han var också ordförande i Malmöhus läns hemslöjdsförening 1949–1965 och medarbetare i Svensk Uppslagsbok samt bokverket Svenska kyrkor.
Fischer var från 1915 gift med Gertrud Anrep-Nordin, dotter till dövstumpedagogerna Fredrik Nordin och Elisabeth Anrep-Nordin, född Anrep.
Makarna Fischer är begravda på Norra begravningsplatsen i Lidköping.
Källa: mestadels Wikipedia
Direktör Sune Wetterlundh ledde Gillet i 23 år fram till 1984. Längre än någon Ålderman, han förenade ceremoniell högtidlighet med västgötsk humor som skapade trivselstämning till glädje för alla.
Sune Charles Gustaf Wetterlundh, född 11 februari 1904 i Vänersborg, död 15 april 2000, var en svensk ämbetsman och företagsledare. Han var far till Göran Wetterlundh.
Wetterlundh, som var son till läroverksadjunkten Gustaf Wetterlundh, blev juris kandidat i Lund 1925, genomförde tingstjänstgöring 1926–1929, blev extra länsnotarie i Älvsborgs län 1930, länsassessor 1944, var landssekreterare i Malmöhus län 1949–1956 och verkställande direktör i Sydsvenska Kraft AB 1956–1970.
Wetterlundh var administrativ rådgivare hos etiopiska regeringen 1946–1948, ordförande i epizootinämnden 1951–1955 och styrelseordförande eller styrelseledamot i olika kraftföretag, bolag och organ 1956–1981. Han var expert i bland annat atomdelegationen och atomskadeutredningen 1956–1973.
Wetterlundh invaldes som ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund 1957, Vetenskapssocieteten i Lund 1960 och Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund 1963. Han var hedersledamot av bland annat Svenska kraftverksföreningen, Skånska veterinärföreningen och Västgöta nation i Lund samt ständig ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademiens industriella råd.
Källa: mestadels Wikipedia
Ålderman 1985-1994, Stig Rudberg född i Vänersborg, klassisk filolog och professor i grekiska språket och litteraturen vid Lunds universitet 1966 samt emeritus 1986. Han ägde en speciell förmåga att balansera försiktigt mellan djärva förslag och kloka kompromisser. Den djupsinnige filologen liksom som den genuine västgöten uppskattades mycket av alla i Gillet. ( A. Zettersten)
Stig Yngve Rudberg, född den 28 oktober 1920 i Vänersborg, död den 19 augusti 2011 i Lund, var en svensk klassisk filolog. Han var sonson till kontraktsprosten August Rudberg, dotterson till kontraktsprosten Johan Hemberg, son till biskop Yngve Rudberg och hans maka Margit, f. Hemberg och gift med författaren Inger Norborg. Han var bror till viceamiralen Per Rudberg och författaren Birgitta Rudberg.
Rudberg blev filosofie licentiat vid Uppsala universitet 1947 och filosofie doktor 1954. Han upprätthöll diverse skoltjänster 1945-54, var docent i Uppsala 1954-57 och universitetslektor och docent vid Stockholms universitet 1957-66. Han blev lektor vid högre allmänna läroverket i Lidköping 1957, vid Norra latin i Stockholm 1960, professor i grekiska språket och litteraturen vid Lunds universitet 1966 samt emeritus 1986. Han var prefekt för klassiska institutionen och antikmuseet 1970-75, styrelseledamot i Svenska klassikerförbundet 1957-77, vice ordförande 1970-77, ordförande Klassiska föreningen i Lund 1967-77, hedersledamot 1977, styrelseledamot Grekiska institutet i Stockholm 1980-83 samt ålderman i Västgöta gille i Malmö 1985-95.[6] Bland hans skrifter märks Études sur la tradition manuscrite de Saint Basile (1953), L’homélie de Basile sur le mot Observe-toi toi-méme (1962), La tradition manuscrite directe des neuf homélies sur l’Hexaéméron (tillsammans med Emmanuel Amand de Mendieta 1980), översättningar från nygrekiska, av bland andra Kavafis och Kazantzakis (tillsammans med andra) sedan 1984, uppsatser i inhemska och utländska facktidskrifter samt artiklar och recensioner i dagspressen. Han var utgivare av Eranos (tillsammans med andra) sedan 1956 och av Studia Græca Stockholmiensia 1960-66. Han blev ledamot av Vetenskapssocieteten i Lund 1966 och Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund 1968 samt korresponderande ledamot av Nathan Söderblom-Sällskapet 1970.
Ålderman 1995-2011, Sven Arne Paul Zettersten, född 10 januari 1934 i Lidköping, död 21 september 2015 i Göteborgs Annedals församling, Göteborg, var en svensk filolog och professor i engelska vid Köpenhamns universitet.
Zettersten blev filosofie licentiat vid Lunds universitet 1960 och disputerade år 1965 för doktorsgraden vid samma lärosäte på avhandlingen Studies in the Dialect and Vocabulary of the Ancrene Riwle. Han hade redan tjänstgjort som extra ordinarie lektor i engelska vid Lunds universitet, och blev docent 1965 och ordinarie lektor 1971. 1974-1975 tjänstgjorde han som kulturattaché i London.
Han utnämndes 1975 till professor i engelska vid Köpenhamns universitet, en post som han upprätthöll fram till sin emeritering 2004, dock med avbrott för gästforskning i Cambridge och gästprofessurer vid UCLA, Berkeley, Zürich, Siegen och Wien. Som professor i engelska studerade han bland annat engelska dialekter på öar – särskild uppmärksamhet rönte hans studie av dialekten på Tristan da Cunha – och var en tidig förespråkare av datorstöd i språkstudier. Han intresserade sig även för medelengelska, och då hans doktorsavhandling rörde AB-varianten därav som först identifierats av J.R.R. Tolkien blev de två filologerna kollegor och vänner. Zetterstens bok Tolkien : min vän Ronald och hans världar ger en unik insikt i Tolkien som filolog, snarare än det vanliga perspektivet på Tolkien som uteslutande fantasyförfattare, och Zettersten argumenterar häri för att Tolkiens författarskap måste förstås utifrån dennes språkvetenskapliga bakgrund.
Zettersten var medlem i flera intresseförbund och lärda sällskap: han var ordförande för The Nordic Association for English Studies, The English-Speaking Union i Danmark, International Association of University Professors of English, och Västgöta gille i Malmö. Han var mångårig inspektor för Västgöta nation i Lund och invaldes 1973 som ledamot av Vetenskapssocieteten i Lund.
Ålderman 2012-2021, Bengt Eric Vilhelm Knutsson, född 19 maj, 1936, är docent, orientalist, kulturadministratör och diplomat. Han har med full professorslegitimation i semitiska språk verkat vid universiteten i Lund, Stockholm och Göteborg. Han har varit direktor för Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem, föreståndare för Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul och vice direktor för Svenska Institutet i Alexandria, Egypten. Han ansvarade för Arabvärldslinjen och Programmet för Mellanöstern- och Nordafrikastudier i Lund m.m. Knutsson är bosatt i Bjärred utanför Lund.
Det kan väl också nämnas att han för sitt arbete som svensk kulturemissarie till arabvärlden — och i samband med det svenska kungabesöket i Jordanien 1989 — belönades med framlidne Kung Husayns eget ordenstecken Grand officer of the order of Al-Istiqlāl; det är på svenska Kommendör av Självständighetsorden.